Millas

LYCKOPILLER

Vad ser ni när ni ser den här bilden? Ni ser säkert en tjej som sitter och dricker en god Mr. Grey någonstans på Formentera och har det lite sådär allmänt bra. Och det är helt sant ska ni veta, för precis det ser jag också!

Men jag ser även ärren på min vänstra hand och underarm. Och de på mitt högra lår. Jag ser även alla mina andra ärr som inte syns på bilden, dem som inte syns om man inte vet om att dem finns. Dem som sitter på ställen som ingen annan kan se. Och dem som finns inom mig - det är de som är värst och gör mest ont.

Det har gått 1800 dagar nu. Såren är läkta, ärren bleknar mer för varje dag som går och jag är för det mesta en glad och positiv tjej. Men det som inte syns är pillerna som jag fortfarande, efter mer än 5 år, stoppar i mig på kvällarna. Jag vet inte vart någonstans eller vem jag hade varit idag om det inte vore för dem.

Jag vet att det kan kännas läskigt att stoppa i sig piller och massa grejer vars namn som knappt sjukvårds- och Apotekspersonal kan uttala - men våga prova! Det funkar inte för alla, men det funkar för mig. Och jag önskar att vi kunde få bort den här äckliga tabustämplen som lyckopiller och liknande har på sig. Varför pratar vi inte mer om mediciner? Det som i många fall kan vara livsavgörande och så otroligt viktigt!

Jag har ätit antidepressiva sedan september 2013. Nu äter jag Sertralin, 150 mg om dagen. Det har jag gjort sedan april 2016 och det funkar jättebra. Innan dess åt jag Citalopram i olika styrkor, men större delen av tiden ät så åt jag 200 mg om dagen. Den funkade bra till en början och när jag bytte från Citalopram till Sertralin där i april 2016 var jag sjukskriven några veckor. Först 100% och sedan successivt började jag jobba igen, lite mer för varje vecka som gick.

I början av min historia med psykisk ohälsa åt jag även insomningstabletter, någonting som jag kanske kan ta upp mer ingående i ett annat inlägg? Beror ju såklart på om det skulle uppskattas eller inte.

Summan av kardemumman med ena den här texten är att jag vill uppmuntra er till att våga vara öppna med vad för mediciner ni äter, det är varken skämmigt eller svagt att må bra med hjälp av lyckopiller. Ta hand om er.

Min älskade Mini.

Ibland är livet lite extra jobbigt. I fredags hade jag en sådan där dag där livet var lite väl tufft. Jag hittade nämligen min älskade lilla Mini död ute i sin hage. Det känns så tomt här utan honom, då han varit med och hos oss hela sitt liv, från hans första andetag tills hans sista. Det enda som finns att trösta sig med nu mitt i all sorg efter honom, är att han fick leva ett långt och bra liv tillsammans med sin mamma. Jag menar, han blev ändå 9,5 år och har bott ute i en stor hage under hela sin livstid. Det måste ju ändå vara livkvalité?


23/4-08 - 6/10-17.

Jag har köpt lägenhet!

JAG HAR KÖPT LÄGENHET!!!

Det känns fortfarande som att jag lever i en dröm, allting är så overkligt just nu. Har drömt om det här så himla länge och sedan sommaren 2015 har jag varit en aktiv Hemnet-besökare med minst ett-två besök om dagen. Därför känns det så jävla sjukt att jag faktiskt står här med kontrakt och allt i handen. Var på några visningar sensommaren/hösten 2015 men sedan dess har det ej varit aktuellt för mig att gå på visningar då jag bl.a. flyttade till Nybro sommaren därpå. Flyttade ifrån Nybro och tillbaka till huvudstaden i april tidigare i år och har sedan dess varit extra aktiv på Hemnet och nu senaste månaden har jag gått på en del visningar. Och så rätt som det var, så stod hon bara där, denna fantastiska lägenhet och allt kändes bara sååå bra. Kan berätta mer om lägenheten, budgivningen och sådär om det finns intresse av att läsa det! Bara att klicka på det lilla röda hjärtat längst ner under inlägget så fixar jag ihop ett sådant inlägg. 

Detta är vad som snart kommer vara MITT fina vardagsrum!

Fotade lite ur prospektet jag fick när jag var på första visningen av lägenheten. Därav kvalitén! Och ja, det är jag som kladdat bort lite text från bilden då jag inte tycker det var så relevant att lägga upp och visa här. Men visst ser det fint ut? Ljust och luftigt. Och bäst av allt är ju ändå att jag får plats med en större soffa OCH ett större matbord med 6 platser som "standard". Älskar detta då det ger möjligheter att ha över familj och vänner lite hur som och när som, för alla kommer få plats! 

Bild från köket och den stora hallen! På den vänstra bilden ser man lite av matplatsen i vardagrummet också.

Lägenheten är en 3:a på 62 kvm., fönster i två vädersträck och en liten balkong med sol från lunch enda fram till kväll. Som ni ser på den högra bilden precis ovan finns det stora platsbyggda garderober i hallen och i köket finns det diskmaskin, vilket jag tycker är guld! I lägenheten jag bodde i tillsammans med mitt ex fanns ju ingen diskmaskin och nej säger jag bara, aldrig igen utan diskmaskin!

Här är rummet som jag sedan kommer flytta in mitt sovrum i. Det är aningen större än det andra sovrummet.

Det som jag älskar lite extra med den här lägenheten är att det är lite högre i tak, vilket gör att det känns mycket större och luftigare! Allting känns så jäkla bra med den här lägenheten, det är i princip bara att flytta in. Lite småfix behövs göra inom sinom tid, men ingenting som jag kommer fokusera på till en början. 13 november får jag tillträde så från och med det datumet säger jag hejdå till Tyresö och hej till Stureby! Känns så kul att det är just Stureby jag flyttar till då det är där min mormor växte upp, så jag har ändå tillbringat en del tid där hemma hos min gammelmormor innan hon gick bort. Stureby är ju ett lite lugnare område att bo i med mest villor runt omkring, vilket känns tryggt. Sedan är det inte alls långt eller svårt för mig att ta mig både till jobbet, hem till mina föräldrar, in till stan osv osv. Allt är perfekt! Åhh, jag längtar så mycket till jag får flytta in.

Detta är allt vad jag har att visa och berätta för tillfället, men som sagt, finns intresse av att redan nu veta och se mer om lägenheten, så ordnar jag det! Klicka på det röda hjärtat här under inlägget bara. Kram på er!

Upp